Jag är ganska, för att inte säga 100 % säker på att Cranberries inte syftade på att blogga när de gav ut sin skiva med ovan nämnda titel 1993. Troligtvis syftade de på att göra musik och/eller just ge ut en skiva. Men titeln, tillika frågan, fångar lite essensen i min inställning till att starta en blogg - alla andra gör det ju, så varför skulle inte jag kunna? Eller egentligen har jag väl aldrig tvivlat på att jag kan starta en blogg. Frågan har väl mer varit varför jag skulle göra det. Jag har aldrig riktigt fattat grejen, varken med att driva en blogg eller att följa olika bloggar. I alla fall inte de här vardagsbloggarna som inte handlar om nåt särskilt, varför skulle jag vara intresserad av vad en för mig helt okänd person sysslar med om dagarna, vilket smink hon använder eller vilken konsert han varit på? Dessutom är det jobbigt att läsa på skärmen (bara ett exempel på avseende i vilket jag är lite som en pensionär). Omvänt är min spontana gissning att ingen kommer att vilja följa min blogg heller, men tänk på det som parfym: jag har alltid varit av åsikten att man använder parfym inte för att lukta gott på håll, utan för att lukta gott om någon skulle råka komma nära. Alltså: jag startar inte den här bloggen i syfte att bli läst. Jag kommer inte att lägga ner en massa energi på att få folk att hitta den. Jag skriver i fall någon skulle råka knappa in den här adressen, eller hamna här via nån sökmotor. Då vill jag ju att det ska lukta gott.
Och för att återknyta till titelspåret. Man borde rimligtvis också kunna dra en parallell till musicierande. Folk som håller på med musik spelar ju in sig själva och lägger ut på myspace, och de filmar hur de kommer och sätter sig på en pall framför kameran med en gitarr för att sedan lägga ut det på youtube. Frågan är ju egentligen densamma, vem tror de ska kolla? Men så gör de det kanske inte heller för att folk ska kolla. De gör det kanske för att de tycker det är kul, sen om nån kollar så är det en bonus. De räknar kanske inte med att någonsin ge ut en skiva, utan de kanske bara, som det så fint heter, jammar. Testar lite. Jag ser det här som samma grej. Jag kommer nog aldrig skriva den där romanen, än mindre få den utgiven. Men icke desto mindre tycker jag om att skriva. Alltså jammar jag. Och det utan att egentligen ha nåt särskilt att säga. Förlåt Internet att jag använder lite av ditt utrymme till det.
Mer om vad den här bloggen kommer och inte kommer att handla om finns snart att läsa i ett inlägg nära detta.
Jag tycker detta är mycket bra och roligt. Likt Horace ropar jag Äntligen! För det vore synd om man inte kunde hitta en blogg av LSW på det stora världsomspännande nätet. Det spelar ingen roll om du bara har en enda läsare/följare. Varför ska allt vara så kvantitativt? Namn och sånt är kanske inte det viktigaste men Den objudne gästen kommer i alla fall jag att gästa. Kan en gäst gästa en gäst?
SvaraRadera