När man som jag nyligen har fått barn får man lära sig att det finns något som kallas amningshjärna. Det innebär att man under amningsperioden är lite virrig, har svårt att hålla saker i huvudet, fullfölja resonemang och att formulera sig vettigt (jämför reptilhjärna, på Wikipedia beskriven som "en skämtsam benämning på de delar av människans hjärna som är verksamma vid driftpräglade beteenden och grundläggande biologiska funktioner"). Jag skulle tro att detta fenomen, som så mycket annat, går att skylla på hormoner. Med risk för att låta snobbig kan jag, min amningshjärna till trots, dock konstatera att just förmågan att formulera sig vettigt verkar vara på utdöende på många håll - och jag är nästan övertygad av att majoriteten av dessa språkslarvrar inte lider av amningshjärna (det fiffiga med att ha en blogg under småbarnsperioden är att man alltid kan dra fram sin amningshjärna ur rockärmen om någon skulle få för sig att klaga på exempelvis ens formuleringar).
Internet är förstås det mest skrämmande exemplet på folks slappa inställning till det skrivna ordet, och kanske bloggsfären i synnerhet. Tack och lov finns det förstås även otaliga exempel på välskrivna bloggar, men dessvärre går det nog två slarvskrivna dito på var och en av de välskrivna. Det är i alla fall vad min snabbt genomförda stickprovsundersökning ger vid handen. Tror jag. Vart jag vill komma med det här inlägget? Ingen aning, jag har tappat tråden. Kanske återkommer jag. Nu måste jag amma min bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar