Bloggen fick heta Den objudne gästen av den enkla anledning att allt annat var upptaget. Okej, kanske inte allt annat, men jäklar vad man måste vara innovativ för att ingen redan ska ha startat en blogg som heter det man ville döpa sin till. Så här: Jag tänkte först kalla den här bloggen Ord mot ord. Jag tänkte att det är ju det man gör när man skriver, man bestämmer sig för ord och sen skriver man om och byter ut ett ord mot ett annat - ord mot ord. Inte superfyndigt, men nåt ska den ju heta. Men nä, då finns redan en blogg med det namnet och som om inte det vore illa nog är det en rasistisk, islamfientlig sida man kommer till om man knappar in den adressen. Obehagligt. Jag försöker igen. Nåt enkelt, som "by Lina". Okej, upptaget, inte så konstigt kanske. Jag funderar vidare. Capybara, världens största gnagare, tillika mitt bästa djur? Men vaffan, upptaget av nån som uppenbarligen bara registrerat en blogg och sedan skrivit ett inlägg 2001 som lyder: "Well now." Ingen värdig vinnare av capybara-namnet, kan jag tycka spontant. Inte för att den här bloggen bara kommer att handla om capybaror och därmed skulle vara en extra värdig kandidat att bära namnet (det ska gudarna veta att ingen skulle vara lyckligare än jag om jag hade tillräckligt mycket capybarastoff i rockärmen för att driva en hel blogg om det fina djuret) - men det är ändå inte helt osannolikt att jag kommer referera till capybaror lite då och då när andan faller på. Men om jag stavar kapybara med k då? Jodå, sure enough är det också upptaget. Av Keith och Patricia. Två (visserligen rätt söta) amerikanska, oerhört glada pensionärer som precis varit på semester i Slovenien. (Besök deras blogg, de blir säkert glada!)
Men Spell Out då, som jag kallade mitt företag (eller ja, min F-skattesedel), och som är en term från functional grammar inom lingvistiken? Upptaget förstås. Och så fortsätter det.
"Den objudne gästen" är den svenska titeln på Edward Goreys bilderbok "The Doubtful guest", en bedårande historia på rim om en figur som en kväll bara dyker upp hos en familj som sitter och äter middag i sitt fina slott. Jag tänkte att det kunde passa eftersom jag är lite som en objuden gäst i bloggvärlden. Eller kanske i alla fall en gäst. Likt Goreys objudne figur står jag och kikar in i bloggcommunityn med näsan tryckt mot fönstret, iklädd en stickad halsduk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar