Jag har alltid varit svag för djur. Både riktiga och låtsasdjur, tredimensionella såväl som i bokform. Detta blir extra påtagligt när det nu har tillkommit en mycket liten medlem i familjen. Nu har jag nämligen full legitimitet att åter fylla hemmet och tillvaron med allsköns färgglada djur och andra festliga figurer (en legitimitet som väl ändå får sägas ha lyst med sin frånvaro under de senaste i alla fall 20 åren). Både nya bekantskaper och sådana som hängt med mig sedan barnsben och som jag nu har anledning att börja umgås med igen. Jag hittade till exempel häromdagen en riktig pärla i bokhyllan: Gösta Knutssons berättelse om igelkotten Pigge Lunk, som gavs ut första gången 1958 och förutsom själva berättelsen innehåller sånger, mestadels på rim. Jag minns att jag tvingade min mamma att hitta på melodier till de där sångerna (boken innehöll visserligen också noter, men jag saknade antagligen tålamodet för att vänta på att min mamma skulle ta ut de rätta tonerna under läsningen). Boken börjar:
Pigge, Pigge, Pigge Lunk
är så fridsam och så snäll,
trivs när dagen blir till kväll.
Nosar, sniffar, snusar, fnyser
helst när inte solen lyser,
det gör Pigge, Pigge Lunk.
Och här är ett smakprov på vad några av kapitlen heter: "Vad ska vi göra med trollet?", "Vi bakar och bakar" och "Vart ska vi egentligen?" Åh, det är så otroligt charmigt. Gissa vad jag kommer att ha som kvällslektyr de närmaste kvällarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar